Ord är viktigt, precis som meningar, texter och böcker. Det är så jävla trist när det är dåligt men samtidigt underbart när det är bra.

Fotnotsnoja är en lite mer fanzineliknande blogg av Nicklas — som normalt bloggar på engelska annorstädes — och säkert några till senare.
Original design by Michel Dacruz, here tweaked a bit.

EUROCON

kimwandersson:

Frazetta’s Sci Fi är den bästa så klart

Yo! I helgen är det Eurocon här i Stockholm, på Tekniska Högskolans Studentkårs hus. Kolla på deras lite tråkiga hemsida för all info. Om man nu håller på med Sci-Fi, då ska ens hemsida se ut så här, minst.

I alla fall så ska jag vara där hela helgen. Jag ska signera mina böcker, sälja UTOPI-prenumerationer och sitta i en panel med ”Utopi - en ny våg av fantastiska serier i Sverige (in Swedish/på svenska). Med Fabian Göranson, Kim W. Andersson, Sara Bergmark ElfgrenKunde inte sagt det bättre själv.

Så kom dit och ha det gött, i framtiden redan idag!

Men Lisa Wool-Rim Sjöbloms omslag till programboken är grymt snygg — bättre än Frazettas skulle jag påstå. Fan att jag inte hade råd att åka upp. Serie-panelerna är de jag inte brukar missa till förmån för att prata med folk i baren.

För fem år sedan var det ju tal om att Natur och Kultur skulle ge ut China Miéville. Hade det funnits en svensk marknad för Perdido Street Station? Den skiljer sig markant från – och är mycket bättre än – den mesta fantasy som översätts.

Nej, här får jag nog vara pessimist och gissa att den knappast hade funnit någon större publik i Sverige. Jag vet inte riktigt vilken fantasy som skulle ha chansen att få samma genomslag som exempelvis Tolkien en gång hade. Fenomenet Tolkien är unikt i Sverige inom fantasyutgivningen.

— John Anglemark intervjuad av Johan Jönsson om sf/fantasy på svenska och Äventyrsspel. Rapakalja-jobbet hade jag inte en aning om. Betalt för att leta ord, fantastiskt jobb.

(Source: catahya.net)

Undergång

Jag har ofta funderat på att gå under jorden. Förstöra allt vad gammal identitet är och bli någon annan. Någon bättre. Men det fungerar inte så. Identisk undergång är en myt och behöver mer än så. Man är trots allt mer än sitt namn, mer än sina meriter. Allt det dåliga finns fortfarande kvar och då är det liksom ingen poäng. Då kan jag lika väl dra runt som jag är, rycka upp allt vad rötter är och skaffa en folkvagnsbuss med en kruka på taket för basilikan.

Jag tror inte jag skulle klarat det heller. Skulle gå under utan Internet. Klia mig till döds av absitnens och asocialisering. För alla finns på Internet och ingen finns på riktigt. Eller nej, alla finns på riktigt. Internet är på riktigt. Bara inte här. Så utan Internet skulle allt vara tyst. Skrämmande tyst. Hemskt tyst. Och i min blödighet skulle jag inte överleva när det är så, trots att jag är enstörig för det mesta och har svårt för folk i grupp. Undergång är när allt kommer omkring inget för mig.

(Soundtrack: Masshysteri - Dom Kan Inte Höra Musiken)

Hej du för ett år sedan.

För att vara en person som identifierar och bli så där hispigt glad av att höra ny musik så är du rätt tyst om det. Hade du inte en musikblogg? Du och några till? Jo, det känns väldigt bekant. Har du glömt den? Helt och hållet? Det tror jag nog, du borde skämmas. Specieltl för det här, men även i största allmänhet.

Det hjälper inte att knuffa saker framför sig på det här viset. Gör något. Lyssna. Skriv. Och för i helvete, dela med dig. Musik betyder inget om man kväver den till döds, det är där för att höras!

Med vänlig hälsningsfras, Nicklas. Just nu.

Låten är den akustiska versionen av Vad har jag gjort?, så nu vet ni.

Torsdag

Torsdag. Det är mycket fel med den meningen. En liten knuff bara och det övergår till helg, helger då folk är upptagna med sina liv. Så torsdag, det är då problemen börjar, de kryper tidigare och tidigare i veckorna. Övergivenhet. Bristande självkänsla. Dessa två tillsammans gör att för varje andetag på torsdagen så samlas lite mer trådar i magen och plötsligt är den där: ångestnystanet. Och jag vet att det kommer att ta tid för det att lösas upp, har man tur kanske söndagen blir bra. Kanske. Jävla torsdag.

L: Hey, där är den ju. Jag kan tydligen inte alfabetet. 
N: 
Det kan jag tyvärr inte hjälpa dig med just nu, men jag kanske kan göra en alfabetsbok sedan.
F: Grattis, där har du ditt nästa tumblr/webbserie-projekt. Gör! 
R: 
A är för analfabetism?

Vilket betyder att det äntligen blir lite mer innehåll här, för jo, givetvis måste jag ge det ett försök. 

Höstfölje; en kongressrapport

De senaste gångerna jag har varit i Stockholm har jag behövt åka buss. Inte av eget val, men det finns en gräns för hur mycket jag är beredd att kasta ut på tågbiljetter — eller i och för sig, i sådana fall är det ju av eget val. Nåja. Är man inte ute i god tid får man leta efter andra färdsätt. Fast inte den här helgen. Tåg! Och rätt billigt också, ibland är det bra att vara ute sent. Det säger jag till mig själv i alla fall.

Så jag satt där i tågkupén med några andra. De var främlingar. Närmsta toaletten på tåget hade också trasigt lås, och med trasigt menar jag att delar hängde utanför i sladdar. Yikes, det var nästan så att man inte ville försöka röra vid metalllåset alls. Men väl i kupén satt jag med hörlurar och lyssnade på musik.

  • Carbon/Silicon — The Last Post
  • The Ettes — Look At Life Again Soon
  • The Unthanks — Here’s the Tender Coming
  • Cunninlynguists — Dirty Acres

På söndagen fick jag veta att jag missade det som hände i början på fredagen. Med den insmitande femtonåringen som tvingades lyssna på panel om antropologisk sf. Hur som helst kom jag fram precis mot slutet av invigningsceremonin av Imagicon 2. Den såg jag inte. Men det var folk som gjorde det så den var säkert uppskattad. Jag prioriterade att hänga av mig och skaffa en öl. Väldans trevlig öl också, tror jag tog en Twisted. Eller om det var en Sierra Nevada Torpedo.

Större delen av tiden spenderades i baren, där jag dessutom hjälpte CD Skogsberg med att göra efterforskningar för exempel på hans fanspanartes: “SF började som långa serier och blev sedan kortare och kortare medan fantasy började som enskilda verk och blev sedan till mastodontserier; ergo Eddings är SF och E E Doc Smith fantasy”. Eftersom jag hade hjälpt till var jag ju tvungen att titta på den panelen, men annars var jag principfast.

Sedan var det tänkt att jag skulle in till Solna och titta på livemusik men jag lyckades inte komma iväg i tid. De spelade sista låten när jag tog radiokontakt med folket där. Och sedan blev de utkastade för att baren hade sjukt dåliga öppetider, så jag hann inte ens säga hej till de som spelade. Däremot träffade jag några på T-Centralen så kramar och hejanden blev det ändå. Emotionellt avslut istället för ett handlingsmässigt. Men fan att jag missade det. Roger och Rickard är riktigt bra live.

Nåja, jag tog mig hem till den vän jag bodde hos, och well, det blev sent. Vilket kunde slutat dåligt men det gjorde det inte. Jag hann in med väldigt god marginal in till panelen jag hade gått med att sitta i. Hann även förbereda ute i baren med de andra och jag önskar lite att folk hade sett och lyssnat på det också. Det var lite bättre än själva panelen tycker jag lite självkritiskt. Baserat på andras bilder är jag också pinsamt medveten om min usla kroppshållning. Urk.



Efter att blivit helt panelslut skaffades öl och te. Möjligtvis mat också. Mer än möjligtvis, utan någon stor frukost hade jag antagligen dött utan kött. Det blev en pizza och till pizzerian hittade man lämpligast genom att gå längsmed gatan tills man en bit framför sig såg Britt-Louise, Eva och Anna. Därefter var det bara en enkel form av Följa John. Pizzan var helt okej och sällskapet bättre. Det fick mig att inse att dels var jag innerligt trött på pizza och dels att jag ofrånkomligen är arbetsklass. Vin- och champagne-hinkar och distinktionen på dessa ska tydligen vara en bra klassmarkör.

Ost kom upp och någon Britt-Louise tyckte det var ohyggligt mycket ost på pizzan. Vilket är ett förvirrande påstående. Det var tack och lov inte ordagrant ett “för mycket ost” för då hade det blivit kris och min hjärna hade låst sig. Min och Fredriks (min värd i Vårberg) plan är att göra en ostmåltid av ost och när jag räknade upp dessa tittade de flesta på mig skeptiskt.

  1. Ostkex
  2. Mjukost
  3. Skivad ost
  4. Cream cheese som fäster fetaosten
  5. Cheese dip som cement
  6. Gratinerad ost på det
  7. Ostkorv
  8. Stekt ost
  9. Mögelost
  10. Allt detta innesluts i en ostfralla
  11. Som sedan doppas ner i fondue.


Jag måste be om ursäkt också, jag gick under kvällen på tre programpunkter till. Tecknade serier (bra och intressant, min koll på franska serier är inte den bästa och Jim nämnde Local i förbifarten som är en av mina egna favoritserier), Sweconomröstningen (Grattis Götebooooooorg!) och Never Mind The Buzzaldrins. Den sista var fantastisk på både ett enkelt och konfunderande sätt. Jukka är en förebild.

Shanghajad. Bort från kongressen mot Söder. Detta var en Bra Sak™ eftersom det innebar att man fick tid att prata lite med hedersgästerna på tunnelbanan som jag inte hade sett till innan dess. De skulle till hotellet och vi skulle till CD och Gabi för Blini och öl och whisky. Och katter. Gabi hade fyra stycken så logiken säger mig att jag har testat tillräckligt många för att med bestämdhet kunna säga att jag inte är kattallergiker längre. Yay! Också yay för maten som var riktigt god, men det hade jag väntat mig efter att ha pratat öl och mat med dem i baren på fredagen.

Musik på väg till Vårberg:

  • Drive-By Truckers — The Dirty South
  • Drive-By Truckers — A Blessing And a Curse


Fulla människor i t-banevagnen hade inte hört talas om dem. Alltså, dagens ungdom… Nåväl, väl framme i Vårberg blev det te och sedan sent igen. Vilket kunde slutat dåligt och det gjorde det också. Men det kunde gått värre. Jag skulle suttit med i en panel vid klockan tio. På söndagsmorgonen. Exakt vem som tyckte detta var en bra idé vet jag inte men bakläxa är något jag tänker insistera på. Jag vaknade strax efter elva och hade inte tid med mer än att få en banan av min värd. Nej, inget snusk! För helvete. Värden var för övrigt exemplarisk på den här söndagsmorgonen för han frågade om jag inte skulle iväg tidigt. Och jo, det skulle jag. Ville bara ligga kvar och vakna först. Sedan störde han inte mer, trots att jag naturligtvis somnade om.

Min nya banan och jag kom fram till kongressen fem över tolv. Panelen jag skulle moderera om SF-bokomslag skulle börja tolv. Men turligt nog var Jim också sent ute och tekniken med datorn och projektorn strulade. Så jag hade en minut till godo innan panelen började, fantastiskt! Det var också en av de bästa panelerna som jag har modererat i varje fall. Så jag skulle nog kunna tänka mig göra det i mer utsträckning framöver. Jag var tyvärr inte på kongressen speciellt länge på söndagen. Istället sa jag adjö till folk och begav mig mot Söder igen för att fika på Café Cinema eller vad det heter. Deras tekannor är metallrosa och de har goda bullar. Coolt.

  • Cunninlynguists — Dirty Acres

Deaddogpartyt var kul och bra och intressant och gemytligt. Pratade med lite folk jag inte hade hunnit under kongressen och jag blev av med pengar. För tyvärr var som jag sagt till folk annorstädes rätt dyrt med de roligare ölsorterna på Bishop Arms. Lokalen var riktigt bra däremot och allt annat också.