En blick in i framtiden
nollpunkt:
emmaangstrom:
Insåg just att om det där är framtiden så kommer jag bli en sjuhelvetes konservativ…
En skeppslast med böcker
Ola tyckte jag skulle göra den här: “Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.” 15 känns som på tok för litet antal. Det är ju vad man har i väskan ungefär…
- Alan Fletcher — The Art of Looking Sideways
- Dave McKean — Cages
- Robert Bringhurst — The Elements of Typograpic Style
- Iain Banks — Espadair Street
- Christopher Priest — The Prestige
- John Crowley — Aegypt
- Flann O’Brien — At Swim-two-birds
- Mervyn Peake — Gormenghast
- Leonard Koren — Wabi-Sabi: For Artists, Designers, Poets and Philosophers
- Emma Bull & Steven Brust — Freedom & Necessity
- Danielle Henderson — Tales From Fish Camp
- Lisa Goldstein — Walking the Labyrinth
- Grant Morrison — The Invicibles
- Diana Wynne Jones — A Though Guide to Fantasyland
- Hunster S Thompson — Fear and Loathing in Las Vegas
Hype under hypnos
De första sidorna av sönderhypade Hypnotisören finns på Internet. Jag är inte säker på att det är en så bra idé faktiskt eftersom det bli lite för lätt att se bokens brister. Vilka gör att jag blir ännu mer förvånad över bokens hype men det förklarar lite varför förlaget var så noga med att sälja den utomlands för sjuka summor innan någon hunnit läsa. Som En Björn kommenterade det hela: “säger man bara tillräckligt många gånger att INGEN vet vem han är! så kommer folks naturliga nyfikenhet att göra resten, och sen kan förlaget sitta där med en oskyldig min och säga Vadå PR-trick? Pseudonymer har väl alltid funnits?”
Det första som slog mig var att även om förstasidan var klumpig och hafsigt formulerad så var det ändå okej. Det andra som slog mig var att personen bakom pseudonymen Kepler antagligen lagt ner all tid på just den sidan för att sedan skita i allt vad språk heter. För det blev bara sämre. Mycket sämre. Namn som inte alls kändes som om att de passade in i de svenska miljöerna och ett sätt att skriva som… Dålig journalistsvenska är det enda som jag kommer att tänka på, de där presens används för att få det att verka mindre torrt och tråkigt.
Cyniskt och bedrövligt, visst att förlag måste försöka gå med vinst och så men det här är fan inte rätt väg.
En trevande nystart
Då så.
Uhm.
Så, såsom jag funderade på det skulle jag nog vilja se det här som ett fanzine. Även om det inte går fullt ut, fanzine kräver för mig papper. Men eftersom fanzinandet drar ut på tiden — Mitt År I Gafia är tyvärr inte ens halvfärdigt. Det är riktigt dåligt faktiskt — att det tagit så lång tid för så lite alltså, innehållet är jag övertyugad om är rätt bra ändå.
Men kan Levon Helm komma på att faktiskt göra en bra solokarriär vid 67 års ålder, då borde jag inte grämma mig över sådant här. (Lyssna för övrigt på hans två Dirt-skivor om du inte tror mig. Hans cover på Steve Earles the Mountain är grymt bra.)
Temporär RSS och surf-notis. Fotnotsnoja har bytt adress till http://awkwardbreak.com/ — för det är jättedumt med en svensk titel på en engelskspråkig blogg.
Den här kommer användas till svenskt innehåll snart. Tack.
Translated: Changed doman to http://awkwardbreak.com/ because Swedish domain for English blog? That’s just too fucking stupid. Sorry for the inconvenience.
/n.
Ord är viktigt, precis som meningar, texter och böcker. Det är så jävla trist när det är dåligt men samtidigt underbart när det är bra.
