Ord är viktigt, precis som meningar, texter och böcker. Det är så jävla trist när det är dåligt men samtidigt underbart när det är bra.Fotnotsnoja är en lite mer fanzineliknande blogg av Nicklas — som normalt bloggar på engelska annorstädes — och säkert några till senare.
Hype under hypnos
De första sidorna av sönderhypade Hypnotisören finns på Internet. Jag är inte säker på att det är en så bra idé faktiskt eftersom det bli lite för lätt att se bokens brister. Vilka gör att jag blir ännu mer förvånad över bokens hype men det förklarar lite varför förlaget var så noga med att sälja den utomlands för sjuka summor innan någon hunnit läsa. Som En Björn kommenterade det hela: “säger man bara tillräckligt många gånger att INGEN vet vem han är! så kommer folks naturliga nyfikenhet att göra resten, och sen kan förlaget sitta där med en oskyldig min och säga Vadå PR-trick? Pseudonymer har väl alltid funnits?”
Det första som slog mig var att även om förstasidan var klumpig och hafsigt formulerad så var det ändå okej. Det andra som slog mig var att personen bakom pseudonymen Kepler antagligen lagt ner all tid på just den sidan för att sedan skita i allt vad språk heter. För det blev bara sämre. Mycket sämre. Namn som inte alls kändes som om att de passade in i de svenska miljöerna och ett sätt att skriva som… Dålig journalistsvenska är det enda som jag kommer att tänka på, de där presens används för att få det att verka mindre torrt och tråkigt.
Cyniskt och bedrövligt, visst att förlag måste försöka gå med vinst och så men det här är fan inte rätt väg.
